Skulle just nu egentligen vilja ligga på golvet och sparka, slåss, skrika
och gråta. Jag skulle seriöst bara vilja hoppa ut genom fönstret från mitt rum
och slå riktigt hårt i huvudet att jag måste in på sjukhuset för att sövas ner
enbart för och slippa höra mina egna jävla tankar.. ne okej skämt åsido det där
var och ta i, men det är ungefär i den valsen jag är just nu. Sitter fortfarande
typ full i min säng, ser ciderburkar i syne på mitt täcke? Alltså wtf.
Sedan igår så har bara en stor jävla ångest växt inom mig vet inte varför,
jag skulle egentligen kunna sitta här nu och gråta floder för att jag har gått
igenom en tuff period och den är inte över än utan den kväver mig istället
långsamt, som idag till exempel måste jag frukta en utav mina värsta stunder här i livet,
jag hatar och behöva göra det men det kan inte fortsätta såhär för det äter upp mig inombords.
FAN vad jag hatar allt just nu.
Jag vill fly härifrån, springa tills mina ben inte bär längre, vidare på nya äventyr
upptäcka nya saker som får mig och skratta, som får mig att känna att det är jag
som har kontrollen, att det är jag som håller tärningen men med sanningens ord så
känns det som att jag tappade min tärning någonstans på vägen för länge sen.
Helt utmattad.

Ska tvinga mig själv och min kropp upp, gå ner på nedervåningen
och göra iordning frukost. Senare idag ska jag möta upp Phille för
fika och planering inför nästa projekt på Coffe House. Ni ser jag hinner
inte ens stanna upp för att hämta andan innan jag måste accelerera för att
nå till nästa nivå. Det sägs att efter regn kommer solsken, men jag tror mitt
skolsken gick vilse.