I cut trough the pain, I walked trough the rain,

dom som känner mig väl vet att jag hellre är arg och skakar av ilska
än att darra utav gråt. Jag hatar att vara svag o klen, så allting samlas inom mig
tills det en dag bara exploderar, alltihop på en och samma gång! Och det är då det gör ont.
Första gången gör alltid mest ont, chockerande, helt oförutsägbart eller okej inte helt
men trodde nog att jag skulle finna lite mer känsla i det ändå.
Blev förvånad själv över min reaktion, trodde jag skulle vara starkare, jag är stark
jävligt stark, men idag var jag inte tillräckligt stark!
Förstår inte varför, men det var som om någon kom och drog omkull mig från högsta bergtoppen.
Men jag är nästan redan uppe på toppen igen.

I såna här stunder finns det inget bättre än o ha sin bästa vän vid
sin sida, min är för tillfället på andra sidan jordklotet och nu låter det
som att jag sitter och nedervärderar mina andra tjejkompisar och det gör jag
verkligen inte, mina tjejer är några personer som jag värdesätter väldigt högt,
skulle vandra genom eld för dem, allihop! Kompisar är något som kommer i första hand för mig tillsammans
med familj o annat viktigt.
Jag är så glad att dom stöttar mig i såna här situationer, annars hade jag aldrig varit
den jag är idag, hade aldrig varit såhär tuff o envis om det inte varit för er! Ni ska veta det.

Efter att jag kom hem idag halv svajig i benen, kom mamma på perfekta idén,
vi drog ner på stan och köpte lite saker till Melody, den kvinnan vet verkligen hur jag ska tas!
Mamma gick sen hem med Melody igen och jag gick några timmar på stan, så nu är min sommarlön
som bortblåst, jag som inte skulle shoppa förns i december igen, men de här va emergency.
Och senare på kvällen stack jag iväg och träna återigen och kocentrerade mig på det jag tycker om allra mest,
rida! Och riktigt bra gick det också.

Nu tänker jag blicka framått helgen, glömma mina bekymmer
för imorgon kommer nya och sova jävligt gott.
Peace out!